febwiie - [foto, stil, vardag, kreativitet] <3

Saga

 Det var en gång en ung liten prinsessa vid namn Esmeralda. Hon var inte vilken flicka som helst, hon var nämligen en sjöjungfru som levde i ett havsrike som låg i Havet bortom kusten. Hon bodde i ett vackert slott täckt av koraller och snäckskal.

 En dag var hon ute och simmade med dom färggranna clownfiskarna. Det var en fridfull dag och vattnet var varmt och skönt. Hennes tankar bröts plötsligt av en krock. Hon kände en smäll i huvudet. Hon tittade upp och såg ett vackert ansikte med ett par stora gröna ögon. Det var en riktigt vacker ung man. Han var kanske något år äldre än Esmeralda.

 Dagarna gick och Esmeralda och den unge mannen som hette Alvin blev allt bättre vänner.Esmeralda hade sedan barnsben fått höra sagor och berättelser om det farliga landet bortom bergen. Många krigare och upptäcktsresande hade rest dit av ren nyfikenhet, men aldrig kommit tillbaka. Det sades också finnas ett stort sjöodjur, en jättebläckfisk. Historierna fick Esmeralda nyfiken och en dag berättade hon om sagorna för Alvin. Han tyckte det verkade farligt, men Esmeralda var så nyfiken att hon kunde övertala honom att dom skulle simma iväg till landet bortom bergen. Bra av ren nyfikenhet, för att upptäcka och utforska lite. Livet här hemma i slottet var ett tråkigt vardagsliv med massor av onödiga regler.

Esmeraldas far skulle antagligen inte bli så glad om han hörde att hon och Alvin skulle till Det farliga landet bortom bergen. Därför var de tvungna att ge sig av på natten. De två barnen bestämde sig för att börja sin upptäcktsfärd natten då solen på jorden stod som högst, eftersom det då även var ljusast i havet. Då skulle de inte behöva ta med sig några lyktor.

Dagarna gick tills det var kvällen före natten då det skulle hända. Esmeralda och Alvin möttes hemma hos Esmeralda för att planera och packa. De tog med sig tre havsäpplen och en flaska sötvatten att dricka. Alvin tog även med sig ett rep och en kniv ifall det skulle hända något. Det var ju trots allt en ganska farlig resa de skulle genomföra. Dom passade på att sova några timmar och sedan, när alla i kungariket hade somnat smög dom ut.

Dom simmade iväg med sin packning mot dom stora mörka bergen. Över bergen och genom den lilla sjögrässkogen. Nu var de framme vid det öde landet. Det var inte mycket att se. Grå sand och några bergiga grottor. Dom simmade fram till en grotta och blickade in. Det var bara svart.

-          Äh, här finns inget att se, jag simmar bort och kollar där borta vid den andra grottan istället, sa Alvin.

-          Visst, men jag stannar här lite till, sa Esmeralda.

-          Okej, men var försiktig bara! Sa han.

Alvin simmade iväg en bit mot en annan grotta. Esmeralda simmade in i den mörka grottan. Längre och längre in. Det tog aldrig slut. Plötsligt hörde hon ett ljud. Ett brak och ett ljud som liknade ett ”Raawr”. Det högg till i hennes ben, och så satt hon fast. Hennes hjärta bultade som om det skulle hoppa ur bröstkorgen på henne. Hon tittade skräckslaget ner mot benet. En slemmig bläckfiskliknande arm var hårt omslingrad runt hennes ben. Det ryckte till och jättebläckfisken drog med henne in i grottan. Hon skrek och skrek och tillslut verkade Alvin ha hört henne. Han skyndade sig bort till grottan och såg med fasa vad som hände med Esmeralda. Han visste att han aldrig skulle kunna bekämpa den stora bläckfisken själv. Han tänkte och tänkte, men han var samtidigt väldigt stressad eftersom han framför sig såg Esmeralda bli mer och mer bortförd av den onda jättebläckfisken. Men just som det såg som mörkast ut slog det honom.

 Alvin tog upp äpplet, kniven och repet hur sin väska. Han tröck in kniven i äpplet så lågt så att knivspetsen stack ut en rejäl bit på andra sidan. Han gick sakta och vänligt fram till bläckfisken. 

-          Rauurw, ge mig ditt äpple så får du tillbaka prinsessan! Brålade bläckfisken.

Alvin var smart, han hade nämligen hört i sagor och jättebläckfisken att han var otroligt förtjust i röda, saftiga undervattensäpplen. Men han visste också att bläckfiksen inte skulle släppa prinsessan Esmeralde, för  bläckfisken var ingen god typ. 

-          Okej, jag ger dig äpplet så släpper du Esmeralda? Sa Alvin.

-          Jaa, ge mig det förbannade äpplet någon gång! Vrålade jättebläckfisken.

Alvin gikc fram till jätten och gav äpllet till honom. Han såg på det med stora suktade ögon, men han såg inte kniven som stack ut på andra sidan. Bläckfisken tog en stor tugga.

-          Aaaaauooow!!! Skrek jätten förtvivlat när kniven stacks i halsen på honom.

 Av ren smärta och chock släppte han prinsessan. Då passade Alvin på, han tog sitt rep och kastade det runt bläckfisken. Han lyckades få en knut på repet och så var monstret fast.

-          Alvin, du räddade mig! Du ska föralltid vara min prins! Ropade Esmeralda och sprang fram till honom och gav honom en kyss.

Sedan levde dom lyckliga i alla sina dagar!

Vad tycker ni?  Konstruktiv kritik och tips uppskattas! ♥